I livets tävling kan ingen vinna...
....Vi går alla samma öde till mötesNär jag ser på er kan jag inte sluta förundras hur ni orkar med. Hur ni orkar sätta gränser men aldrig följa dom. Blir ni aldrig trött?? Att vela hit och dit för att slippa ta tag eller låta de bara rinna ut istället för att möta motgången, det är så ni gör och för det hatar jag er. Ni pratar om att att ta ansvar och igenom det växa som människa, men ni räknar inte in er själva. Första platsen i hyckleri går till er och masken klär er väl må jag säga.
Och till dig min vän..
Vad jag fattat så har du kommit fram till någon sorts lösning som du tror kommer trolla bort allt. Good for u men se till att de blir av också. Det är så lätt att saker bara sägs ifrån din sida men du bringar aldrig liv i tingen. Jag vet att du är rädd och de är vi alla då vi första gången ska möta något som kan bidra med nån sorts förändring i vår tillvaro. Positiv eller negativ just pick... Jag säger inte att jag alltid gör rätt eller lever som man borde, men jag har kanske bara insätt att livet är ett lopp. Ett lopp där du gör allt för att bevisa för andra och dig själv att du är någon. Någon du kan driva med, leka med, dela med dig saker till, festa med, jobba med, skratta med osv.. Så det är upp till dig att visa annars förblir du ingen...Du kan aldrig begära av en annan människa att dom ska veta vad du tycker, tror, känner eller vill om du inte öppnar upp de vi kallar munnen .. Så lev ditt liv till fullo och åstadkom stora ting min vän, i de vi kallar livets lopp...
